Boktips!! "ninnananina"
Började läsa en bok för några dagar sen "Grabben i kuvösen bredvid" Den handlar om en kille som är CP-skadad och är i 30 årsåldern. Han är verkligen en kämpe. Jag rekommenderar den skarpt. Den är full med humor och allvar.
ska citera en del från boken!
" Min familjs sätt att se förbi mitt handikapp tog nog ändå sitt pris på ett vinterläger i Sunne när jag var elva år. Det var då jag fick veta att jag skulle pka skidor. Först satte de på mig en skidoverall och ett par pjäxor, och sedan ställde de mig på ett par skidor. Jag fylldes genast av en obeskrivlig skräck, men min oro ignorerades totalt. Pappa släpade mig till skidliften och sa glatt att nu skulle det bli åka av. Mina syskon bredvid gapskrattade.
Och åka av blev det också- det kan man lugnt säga. Jag, som färdades i rullstol till vardags, stod nu på krokiga ben högst uppe på toppen av en 500 meter lång backe, och jag var inte så lite skräckslagen, kan jag erkänna. Men att banga ur var inte ett alternativ. Det insåg jag när jag fick syn på mamma som stod och vinkade långt där nere. Pappa tog på sig sina skidglasögon och sa helt käckt: "Jag åker efter dig". Så puttade han iväg mig. Jag minns än idag känslan när jag började svicha nedför backen i en omänsklig hastighet. Fokuserad till max försökte jag hålla min kropp i schack, men jag höll på att svimma av rädsla. Att bromsa var dösvårt för mig, och att svänga likaså. Jag gjorde många besök i skogen och blev vän med snön på nära håll. Men till slut, efter många trillningar och volter, kom jag ner- helt levande, faktiskt"
Det här stycket skrattade jag så himla mkt åt igår när jag läste det. Han kan verkligen uttrycka sig och förklara ur sin synvinkel på livet.
Skit bra bok!!!!
ska citera en del från boken!
" Min familjs sätt att se förbi mitt handikapp tog nog ändå sitt pris på ett vinterläger i Sunne när jag var elva år. Det var då jag fick veta att jag skulle pka skidor. Först satte de på mig en skidoverall och ett par pjäxor, och sedan ställde de mig på ett par skidor. Jag fylldes genast av en obeskrivlig skräck, men min oro ignorerades totalt. Pappa släpade mig till skidliften och sa glatt att nu skulle det bli åka av. Mina syskon bredvid gapskrattade.
Och åka av blev det också- det kan man lugnt säga. Jag, som färdades i rullstol till vardags, stod nu på krokiga ben högst uppe på toppen av en 500 meter lång backe, och jag var inte så lite skräckslagen, kan jag erkänna. Men att banga ur var inte ett alternativ. Det insåg jag när jag fick syn på mamma som stod och vinkade långt där nere. Pappa tog på sig sina skidglasögon och sa helt käckt: "Jag åker efter dig". Så puttade han iväg mig. Jag minns än idag känslan när jag började svicha nedför backen i en omänsklig hastighet. Fokuserad till max försökte jag hålla min kropp i schack, men jag höll på att svimma av rädsla. Att bromsa var dösvårt för mig, och att svänga likaså. Jag gjorde många besök i skogen och blev vän med snön på nära håll. Men till slut, efter många trillningar och volter, kom jag ner- helt levande, faktiskt"
Det här stycket skrattade jag så himla mkt åt igår när jag läste det. Han kan verkligen uttrycka sig och förklara ur sin synvinkel på livet.
Skit bra bok!!!!
Kommentarer
Postat av: Jenny Forell
Det här gillar jag...boktips!! Har kommit av mig på läsfronten sen jag blev mamma....TID!!! Har en massa spännande material som står i hyllan & väntar på att bli lästa!! Tar mig nu i kragen!!
Trackback
