Farfar dog imorse!
Min farfar dog imorse klockan 06:51. Ingen kunde tro att det var hans tur, allt gick så fort.... för fort!!!!
Pappa ringde igår kväll och berättade att farfar hade fått åka in med ambulans till VIN. Han hade ett bråck på stora pulsådern i ljumsen sen innan och den sprack. De akutopererade honom igår kväll o var klara 01 inatt, det hade gått bra för att vara 85 år, sa dom. Dock fick han njursvikt och blodtrycket ville inte gå upp igen. Han hade blivit kopplad till resperator. De ringde pappa inatt å sa det.
Sen ringde de igen kl 05 imorse till pappa å sa att ådern hade spruckit igen o att pappa skulle skynda sig upp för det var inte långt kvar.
Mig ringde dom kl 06 och jag gjorde mig i ordning fort. Satt mig i bilen ca 06:40. Hade en känsla att detta inte alls var bra. Jag byte kanal på radion till lugna favoriter å de spelade Elton Johns " candel in the wind" då visse jag att han inte skulle klara sig! Då när jag tittade på kl i bilen var hon prick 06:50. Väl uppe å in på IVA mötes jag av en uska. Hon sa att de skulle flytta farfar till ett annat rum och att pappa var ute å ringde. Sen visade hon mig anhörigrummet och pappa kom in. Jag visste fortfarande inte att han hade hunnit gå bort innan jag kom upp. Vi kramade om varandra, pappa å jag. Sen sa han - skönt att det gick så bra. Jag trodde han menade oprationen och frågade
- ja, men hur mår han nu?? Då fatta pappa att jag inte visste om att farfar var borta.
- Anna, han dog nu kl 06:51!
Pang, sa det i skallen på mig. - Okey!!! Jag satt mig å började gråta även fast jag hade haft den känslan i bilen att han inte skulle leva när jag kom upp.
Pappa å jag prata länge om farfar under tiden vi vänta på att få gå in till honom å säga ett sista adjö.
1 timme vänta vi sen kom dom å hämtade oss. Vi gick till rummet där farfar låg. Man får likosm ett knip i magen innan man vet hur han kommer se ut, men sååå fin han var. Vit skjorta, klippta fina naglar, valkammad och såg så fridfull ut!
Vi satt oss på var sida om han och klappa, kände, prata till honom. Sa hejdå. Skoja om saker vi har gjort tillsammans och hur han har varit. Det kändes så skönt att få ett fint avslut på allt. Nu hann jag ändå få säga det jag ville till honom.
JAG ÄLSKAR DIG, FARFAR!!!!!! Nu får du vara med farmor igen!!!!!
Pappa ringde igår kväll och berättade att farfar hade fått åka in med ambulans till VIN. Han hade ett bråck på stora pulsådern i ljumsen sen innan och den sprack. De akutopererade honom igår kväll o var klara 01 inatt, det hade gått bra för att vara 85 år, sa dom. Dock fick han njursvikt och blodtrycket ville inte gå upp igen. Han hade blivit kopplad till resperator. De ringde pappa inatt å sa det.
Sen ringde de igen kl 05 imorse till pappa å sa att ådern hade spruckit igen o att pappa skulle skynda sig upp för det var inte långt kvar.
Mig ringde dom kl 06 och jag gjorde mig i ordning fort. Satt mig i bilen ca 06:40. Hade en känsla att detta inte alls var bra. Jag byte kanal på radion till lugna favoriter å de spelade Elton Johns " candel in the wind" då visse jag att han inte skulle klara sig! Då när jag tittade på kl i bilen var hon prick 06:50. Väl uppe å in på IVA mötes jag av en uska. Hon sa att de skulle flytta farfar till ett annat rum och att pappa var ute å ringde. Sen visade hon mig anhörigrummet och pappa kom in. Jag visste fortfarande inte att han hade hunnit gå bort innan jag kom upp. Vi kramade om varandra, pappa å jag. Sen sa han - skönt att det gick så bra. Jag trodde han menade oprationen och frågade
- ja, men hur mår han nu?? Då fatta pappa att jag inte visste om att farfar var borta.
- Anna, han dog nu kl 06:51!
Pang, sa det i skallen på mig. - Okey!!! Jag satt mig å började gråta även fast jag hade haft den känslan i bilen att han inte skulle leva när jag kom upp.
Pappa å jag prata länge om farfar under tiden vi vänta på att få gå in till honom å säga ett sista adjö.
1 timme vänta vi sen kom dom å hämtade oss. Vi gick till rummet där farfar låg. Man får likosm ett knip i magen innan man vet hur han kommer se ut, men sååå fin han var. Vit skjorta, klippta fina naglar, valkammad och såg så fridfull ut!
Vi satt oss på var sida om han och klappa, kände, prata till honom. Sa hejdå. Skoja om saker vi har gjort tillsammans och hur han har varit. Det kändes så skönt att få ett fint avslut på allt. Nu hann jag ändå få säga det jag ville till honom.
JAG ÄLSKAR DIG, FARFAR!!!!!! Nu får du vara med farmor igen!!!!!
Kommentarer
Postat av: Millan!
Det är aldrig kul när någon går bort. Jag vet hur det känns. Tänker på dig!
Varma Kramar Millan!
Postat av: karin
jag beklagar verkligen.. fan vad trist.. men skönt på ett sjukt sätt antar jag; att det gick så fort...
Kramar.
Postat av: Linda
Ja är verkligen ledsen!! :( Tänker på er!! Många Kramar!
Postat av: Carro
Jag är verkligen ledsen,vet hur det är.. tänker på er. Många kramar!!
Trackback
