Jävla sjukdom.
Igår var jag med min son på diabetsmottagningen. Allt var som väntat......hba1c hade höjts. Man blir ju ledsen även fast det som sagt var väntat. 6.7 låg det på nu och bara för nån månad sen låg det på 5.6. De höjde insulinet yttligare nu till 6 på morgon och 5 på kvällen. Läkaren sa att det liksom är sista chansen att göra på det här viset. Om det inte har blivit bättre om 1 månad kommer det bli att han kommer få ta insulin även till varje måltid. Det gjorde så ont när hon sa det. Sticka honom yttligare två grr till varje dag. Han som är så rädd för det. Jag orkar inte med det här längre känns det som. Igår kväll grät jag massor och det var så skönt samtidigt som jag nästan får ångest att jag inte kan göra något åt det alls. Jag är helt maktlös och kan inte hjälpa mitt barn att bli frisk. De flesta sjukdomar går ju över, men inte den här jävla diabetesen. JAG HARTAR DET HÄR!!!!!!!!!
Önskar jag hade nån i samma sits med en liten kille med samma sjukdom. Nån som förstår hur det är i vardagen och känslor och allt. Många ser inte baksidan av sjukdomen allt som den innebär. Gråt, irritation, illamående, känningar osv.......
Orkar inte skriva mer nu. Kanske senare för jag måste få lätta på trycket!
KRAM
Önskar jag hade nån i samma sits med en liten kille med samma sjukdom. Nån som förstår hur det är i vardagen och känslor och allt. Många ser inte baksidan av sjukdomen allt som den innebär. Gråt, irritation, illamående, känningar osv.......
Orkar inte skriva mer nu. Kanske senare för jag måste få lätta på trycket!
KRAM
Kommentarer
Trackback
