Spela musik om kärlek till kärlek
Sitter just nu och spelar musik för bebisen. Jag la mobilen på magen med högsta volym, men inget hände knappt. Jag trodde att bebis skulle börja hoppa massor.....men nää. Hmm! tyckte det var konstigt. Den kanske blev så förvånad att den inte visste vad den skulle göra....... men vad annars finns det att göra där inne!!?
Jag stannde upp nu ett slag innan jag fortsatte att skriva. Ni vet den där låten med lars Winnerbäck " om du lämnade mig nu"..... åhh, vad den är bra! Jag lyssnade på den nu och vad jag älskar den samtidigt som jag mår dåligt av den. Den är så sann på nåt vis. Får tankar om jag o sambon skulle göra slut och det är precis så som dom jag skulle känna. De får den rätta känslan i låten. Den där paniken som säkert skulle finnas om man blev lämnad och hur man skulle hantera den. Det är då jag stannar upp och verkligen känner efter hur mkt jag älskar min fästman. Det borde nog alla göra nån gång ibland. Verkligen känna efter hur du tror du skulle må om han lämnade dig nu! Jag skulle inte klara mig alls, då menar jag psykiskt, säkert fysiskt med. Ingen i hela världen har fått mig att känna så som jag gör för honom. Finns ingen i hela världen som får mig att känna mig på det sättet han får mig att känna. Han får mig hel på nåt vis. Han har lärt mig så mkt om allt. Hans sätt att tänka och vara passar mig perfekt. Jag var bara en liten tom tjej som inte visste mkt om världen förutom att vara slarvig och skita i nästan allt för jag hade inget att leva för typ. En tjej som hade självförtroendet under marken nånstans. Han plockade fram det sakta, men säkert. Fick mig att känna mig speciell. Gav mig fina komplimanger som jag nästan höll på att dö av för jag blev så generad... jag söt... nähä du, du måste menat nån annan... eller? Nähä det var mig du mena!!!
Så som han får mig att slappna av och skratta med.
Varje gång jag och han är själva, typ om lillen är hos mormor så är jag och han som vi var innan vi fick barn. Sådär barnsliga och fjantiga. Pratar i munnen på varandra hela tiden. Kittlar varan och busar. Samtidigt som det blir allvar och vi hånglar upp varan mot nån vägg.... mmmm!!
Vi älskar verkligen varandra och det märks de få gånger vi får den där ensamma tiden ihop. På veckorna när huset är i full gång orkar man liksom inte "älska" varandra på det sättet. Respekten finns ju där men inte det där ömma, mysiga. Vi alla försöker varje kväll, men man är så trött då.
Jag längtar till den dag vi gifter oss och jag får vissa hela världen hur mkt jag verkligen älskar han. Jag ska försöka att berätta för honom i minsta detalj hur mkt han betyder för mig inför ALLA!!!!!!
Han är mitt allt den där Johan!
Stanna upp nån gång i bland och känn efter. Ta inget eller ingen för givet!!!!!!
Kram på er!
